Du vet att du är förälder när din bärsele blir det enda sättet att få din bebis att somna! 

Innan vi börjar, vem är papa Chouch? 

Det är en pappa-bloggare som älskar att dela citat för alla föräldrar med humor och som delar det bästa från föräldranätet. Han berättar om sin erfarenhet av bärning! 

 Jag bar honom av nödvändighet och sedan av nöje!

Jules var 4 månader när han började sina dagar hos dagmamman. Jag var ledsen att lämna honom på morgonen men också så glad över att kunna gå och dricka en kaffe, det hade gått så länge sedan jag kom ihåg hur det smakade. Under 3 år hämtade och lämnade jag honom varje dag. Det var under denna period jag insåg att jag skulle behöva bära barnvagnen i alla tunnelbanetrappor... och att det inte alls var genomförbart. Jag var alltså tvungen att hitta en lösning. Bärselen framstod som det mest logiska och enkla alternativet. Enkelt... Det var vad jag trodde innan jag tittade på modellerna och alla möjligheter som erbjöds mig: bärsjal, fysiologisk bärsele eller förformad, på magen eller på ryggen. Över 2000 möjligheter utan att räkna de många färgerna. Efter eftertanke och med hänsyn till olika åsikter (som ibland är lika vassa som ditt barns nya tänder som biter i dina fingrar), valde jag PhysioCarrier. Bärsjalar lockade mig verkligen men eftersom jag har svårt att knyta mina skosnören tänkte jag att det inte var seriöst. Bärselen var alltså ett bra alternativ för mig som nybörjare! Jag började bära honom varje dag under de dagliga 40 minuterna promenaden. Det gjorde att vi kunde bygga en fin far-son-relation. Jag pratade med honom på varje promenad, berättade om min dag och frågade om hans hade gått bra. Jag tog ett «Bou» som ett positivt svar trots att jag egentligen inte visste något. Sedan bar jag honom mycket mer och inte bara för att gå till dagmamman. Självklart började jag bära honom mindre när han började gå, vilket skedde vid 13 månaders ålder. Jag fortsatte på de dagliga resorna men som förälder är man så stolt över att se hen gå! Med ett ord, jag älskade den perioden då vi pratade, då jag hoppade för att få honom att skratta, då jag visade honom löven på träden. Det jag gillade mest var när vi promenerade, min fru och jag med bärselen, när folk tittade kärleksfullt på oss... Särskilt när de ser en man bära sitt barn... fast där berodde det säkert på att de med min kroppsbyggnad trodde sig se en känguru. Hälsningar till alla. Papa Chouch