Njut av familjepromenader

Innan jag blev mamma var jag ganska hemkär. När jag inte behövde jobba, handla, äta middag hos vänner eller besöka min familj, uppskattade jag verkligen att sitta lugnt hemma, och det gällde även min partner. Sedan vår son föddes, däremot, och alltmer i takt med att han växer, är det sällsynt att vi stannar inomhus hela dagen (och det är bara bra!). Mellan rörelseverkstäder, musikupplevelse, förälder-baby-yoga och eftermiddagar hos väninnorna (som nästan alla har barn) är våra dagar väl fyllda (och det gäller bara vardagarna, när jag är ensam med min pojke). Men även om vi har en stor trädgård gör vi snabbt en runda där, och eftersom gräset alltid är grönare på andra sidan (bokstavligt talat) blev det snabbt nödvändigt att utvidga vårt territorium. Det passar bra, för det finns en plats som man skulle kunna kalla the place to be för barn och som kallas: parken. Ah, vad trevligt det är med parken! Den är stor, grön, full av träd och gräs, man hittar stenar, ibland sand, massor av lekredskap och framför allt andra barn (och föräldrar)! Det är en plats där man känner sig mindre trångbodd och friare i sina rörelser. Inte långt från oss finns det en, som är särskilt trevlig (vi bor på landet), verkligt välbevarad, och vi besöker den alltid med stor glädje. I början, när min pojke bara var några månader gammal och bara när det var riktigt fint väder, installerade jag honom, varmt och skönt, i bärsjalen, och vi gick dit och promenerade en halvtimme eller en timme minst tre gånger i veckan (i allmänhet sov han, så det var mest jag som njöt av utsikten). I takt med att han växte började han vara vaken längre, och utflykterna till parker eller lekplatser (jag sätter dem i plural, eftersom vi testat flera) blev verkliga glädjeämnen för honom (vilket inte hindrar honom från att somna mot mig i slutet av promenaden, eller mot sin pappa, när vi är alla tre). Den enda skillnaden är att vi sedan några månader bytt ut bärsjalen mot babybäraren, som är snabbare och enklare att ta på enligt oss, särskilt när hans höfter börjat att naturligt breddas. När vi nu talar om att sova, häromdagen och trots bitande kyla, träffade vi ett par vänner och deras två barn i en park inte långt från oss (ännu en, vi är välförsedda!). Vi satte oss på gräset, på en filt, med varma plådar över benen, te och småkakor, och pratade lugnt, medan våra vänners två barn lekte och vår son… sov i babybäraren. Allt varade i gott och väl två timmar, men vår lille pojke var så bekvämt installerad, uppkurad mot sin pappa, att han knappt sett himlen, alltför upptagen med att drömma… Idag, vid tretton månader, har han just upptäckt gången, och det är för honom ett nytt sätt att uppleva promenaderna. Han ser saker annorlunda, är (bara lite) mindre intresserad av grässtrån och stenar som han älskade att rycka upp och plocka ihop (de hamnar förmodligen snart i hans fickor, men det är för senare), och verkar uppskatta utflykterna ännu mer generellt. Se även vår artikel om semester med baby!