December är inte känd för att vara årets varmaste månad, det håller ni säkert med om. Lyckligtvis hade min partner och jag nio månader på oss att förbereda oss för att möta kylan och se till att vår lille pojke, precis nyfödd, inte led av den. Eftersom vi redan från början hade bestämt att vi inte ville ha barnvagn, var det ingen idé att klä vår nyföde i en stor tjock jacka, eftersom han vid varje utflykt skulle njuta av antingen kroppsvärmen från sin pappa eller från mig, tack vare bärsjalen. 
Det var nämligen, till en början, det bärsätt som vi tyckte var det mest bekväma och lättaste att ta på. Vid varje utflykt klädde vi alltså vår son i bekväma kläder, satte en mössa på hans huvud, installerade honom i bärsjalen (No Knot Little Wrap eller Originale JPMBB för att vara exakt), och den av oss som bar honom tog på sig jackan ovanpå (när det var riktigt kallt lade vi till en pläd). Det viktigaste var att vår lille pojke var bekväm, varken för kall eller för varm, och framför allt att hans luftvägar var väl fria, eftersom ett nyfött barn ännu inte kan vända huvudet på egen hand och man alltid måste se till att det andas ordentligt. 
På så sätt, från utskrivningen från förlossningsavdelningen till mataffären, via promenaderna och de första familjefesterna (jag sätter det sista ordet i plural, eftersom det som ofta är fallet finns mor- och farföräldrar, mostrar och farbröder på båda sidor), satte vår lille pojke aldrig en fot utomhus (om man säger så) utan att vara uppkurad mot en av oss, och det till vår stora lycka! Det var också i bärsjalen och i våra armar som han tillbringade sin första nyårsnatt. 
Vi hade fått två inbjudningar att fira nyår hos vänner men tackade nej till dem båda, eftersom vi efter att ha tillbringat ganska hektiska juledagar bestämde oss för att det inte vore dumt att hålla det lite lugnt. På morgonen den 31:e gick vi ut och handlade lite för att "markera tillfället". Vi flanerade ändå lite i butikerna och i köpcentret (som ännu inte avklätts sina ljusdekorationer), och åkte sedan hem. Dagen rytmades av många amningar, pussar, kramar, ett bad, tupplurer, blöjbyten, vakna stunder, pussar, kramar, pussar, kramar (har jag sagt det redan?) och ännu fler pussar och kramar (man kan aldrig få nog tycker jag). På kvällen njöt vi av vår läckra "hemlagade" middag med omsorg om att inte göra för mycket ljud för att inte väcka vår lille pojke som sov lugnt i sin babykorg, inte långt från oss. Sedan installerade vi oss, helt enkelt, i vår stora soffa för att titta på en film som vi valt tillsammans som ett par. Det som är säkert är att vi inte firade nyår med att ropa "Gott nytt år!", men i stället bjöd vår son, som vaknat strax före midnatt för att amma, oss på det mest rörande nyårsfirandet genom att sänka sina magnifika blå ögon i våra innan han somnade om på det sötaste sätt som finns, i våra armar… 
Det räckte då med att vi tittade på honom för att veta att det kommande året skulle bli utmärkt!